Mottagar"test" och lite funderingar runtomkring... av SM4EFE

På månadsmötet i december hade vi en "test" av ett flertal kortvågsriggar. Det var ingen test i egentlig mening utan vi satt och lyssnade på div SSB-stationer för att höra om det fanns några skillnader i mottagning mellan de olika riggarna.

Tyvärr hade vi en antenn som inte var riktigt frisk. Den gick mycket dåligt på 80 m. Men även andra band var delvis påverkade. Det visade sig efteråt att koaxen som rullats upp för att fungera som balun samtidigt blev en resonanskrets som effektivt dämpade 80 m bandet. Därför blev det ingen test i "svår" radiomiljö med starka signaler av olika slag. Men det var ändå intressanta iakttagelser som gjordes.

SSB-mottagning
Vi hade alla stationerna anslutna till antennomkopplare så det gick att omedelbart växla till valfri rig. Vi konstaterade att det fanns en del olikheter mellan apparaterna i förmågan att presentera en tydlig SSB-signal för lyssnaren. I huvudsak berodde resultatet på kristallfiltrets bredd och frekvensgång men även LF-kretsarnas och i hög grad högtalarens frekvensgång.

Filter
Kristallfiltrets bredd spelar naturligtvis roll för förmågan att sila ut den önskade signalen från intilligande stationer. Dock kan man konstatera att med ett smalare SSB-filter försvinner en del diskant. Det medför också ofelbart att viss information som påverkar tydligheten försvinner. Detta är ett ämne där det finns olika åsikter. En del föredrar smala filter för att sila ut stationer på trånga band. Andra vill ha ett något bredare filter för att få bättre ljudkvalitet på kanske inte så överfulla band. Valet kan kanske bero lite på vad man är för typ av amatör.

Tonkurva
I stort sett alla som var med tyckte nog att klubbens nya TS-690SAT var den apparat som hade bästa förmågan att framhäva SSB-signalerna på ett fördelaktigt sätt. Men vi testade att koppla in en extra högtalare av bra kvalitet (stereohögtalare) och då lät det faktiskt lite sämre! Det är nog helt enkelt så att kristallfiltrets och LF-förstärkarens tonkurva passar ypperligt till den inbyggda högtalarens tonkurva. När vi så kopplade in den extra högtalaren, som troligen är en betydligt bättre högtalare, lät det inte lika bra. Av detta kan man dra slutsatsen att alla delar i en mottagare bidrar till resultatet och kombinationen av de olika delarna påverkar.

Man kan testa med olika högtalare och hörlurar på sin egen rig för att se om det går att få bättre ljud. Man kan också tänka sig att en equalizer där man kan förändra tonkurvan, samt ett efterföljande LF-steg, skulle kunna förbättra mottagningen också.

Intermodulation
Det blev som sagt ingen test av storsignalegenskaper men några iakttagelser gjordes ändå. SM4MHA's YAESU FT-301 lät mycket bra i den jämförelse som beskrivits ovan men när vi lyssnade på 40 m bandet visade det sig att egenskaperna mot tredje ordningens intermodulation var rejält dåliga. Det yttrar sig som diverse bärvågor över hela bandet trots att de egentligen inte finns där.

Det är de rundradiosändare som finns ovanför bandet (7100-7300 kHz) som är för starka för mottagaren och då uppstår falska signaler i amatörbandet. Eftersom sändarna ligger på i stort sett var 5'e kHz kommer de falska sinalerna också att återfinnas på var 5'e kHz. Dessutom splattrar det amplitudmodulation runt dessa så det är nog inte lätt att hitta en frekvens som är helt ren från skräp i den mottagaren. Men det gäller alltså bara 40 m bandet. På övriga band har den troligtvis inga sådana problem.

Tendenser till samma fenomen hördes i någon av de andra mottagarna också men detta är ett problem som de flesta amatörriggar kan råka ut för om de får en bra antenn att lyssna på när det är starka signaler på 40 m bandet (kvällstid). Det enda som hjälper i det fallet är att dämpa insignalen. Om du hör misstänkta bärvågor som ligger på jämna 5 kHz - testa med att trycka in ATTenuator-knappen. Om de försvinner eller dämpas mer än andra signaler då har du intermodulationsprodukter. Det är parametrarna dynamiskt område och InterceptPoint (IP) som avgör mottagarens prestanda i detta avseende.

Intermodulation vid små frekvensavstånd
Ovanstående resonemang bygger på intermodulationsprodukter som uppstår från sändare som ligger på relativt stora frekvensavstånd (10 kHz och uppåt). Intermodulationsegenskaperna på mindre frekvensavstånd (under 10 kHz kan ge helt andra fenomen. Egenskaperna vid stora resp små avstånd behöver inte ha något samband och beror på mottagarens konstruktion. Medan intermodulationsstörningar på större avstånd uppträder i huvudsak på 40 m bandet från rundradiosändare kan det bli störningar på mindre frekvensavstånd på vilket amatörband som helst från starka intilliggande amatörradiostationer. Se vidare tabeller på annat ställe i tidningen.

Andra ordningens intermodulation
Det finns ett annat fenomen, andra ordningens intermodulation, som också är vanligt bland moderna riggar med heltäckande mottagare. Det är blandningar av frekvenser från olika rundradioband. T ex kan signaler från 6 och 15 MHz banden ge falska signaler på 21 MHz. Samma är det med 9,5 och 11,7 MHz. Och det starka bandet ovanför 7,1 MHz kan ge störningar på 20 m från 14,2 MHz och uppåt. Här är det bara en sak som hjälper och det är bättre bandpassfiltrering på ingången. Ett enkelt sätt att lösa detta är att använda matchboxen fast man kanske inte behöver för SWR skull.

Oscillatorbrus
En annan sak som kanske bidrog till att SM4MHA's apparat lät bra är att den är av den gamla typen med vanlig analog VFO. Alla de övriga stationerna har syntesoscillator. En vanlig VFO ger normalt en mycket ren utsignal medan en syntesoscillator har mer eller mindre brus runt utsignalen. Detta brus yttrar sig också som brus runt den mottagna signalen. De första generationernas syntesriggar var ganska brusiga medan moderna riggar ofta har betydligt renare oscillatorsignal. Men det finns undantag i båda kategorierna. Denna svaghet märks tydligast på starka CW signaler. Om man lyssnar strax bredvid den starka signalen hör man att frekvensen inte är ren utan det surrar och brusar. Där kanske man håller på att försöka läsa en svag QRP-station men den dränks då av brus som egentligen inte finns på frekvensen utan alstras i mottagaren. Vid svagare signaler, t ex under S9, märker man väldigt lite av detta fenomen. Jag hade med en signalgenerator och sände en stark signal in i mottagarna och lyssnade runt frekvensen. Kunde konstatera att VFO-riggen var i en helt annan klass i detta avseende jämfört med de andra riggarna.

Tillbaka